BMI är din vikt i kilogram dividerat med din längd i meter i kvadrat (kg/m²). Ange din längd och vikt ovan så gör beräknaren matematiken åt dig och matchar sedan ditt resultat mot Världshälsoorganisationens viktkategorier.¹
Formeln är enkel, vilket är både dess styrka och dess svaghet: den är lätt att följa över tid, men den kan inte skilja på fett och muskler.

BMI är ett screeningverktyg avsett för populationer, så det kan vara missvisande för enskilda individer. Eftersom det endast använder längd och vikt kan en mycket muskulös person registreras som ”överviktig” trots att hen har låg fettmassa, medan en äldre person som förlorat muskelmassa kan registreras som ”hälsosam” trots att hen bär på överskottsfett.
Det visar inte heller var fettet sitter, vilket är en av de viktigaste faktorerna för hälsan. Av dessa skäl rekommenderar nu ledande organisationer att fetma inte bör bedömas enbart utifrån BMI, utan tillsammans med ett mått på midjeomfång.²

Ta först ett andetag: ett enda tal definierar inte din hälsa, och risken kan minska med förändringar som är mindre och mer genomförbara än vad de flesta tror. Att förbättra konditionen och minska midjeomfånget sänker hälsoriskerna, även när vågen rör sig långsamt.³
För det andra behöver du inte planera detta ensam. Ett samtal med en läkare kan hjälpa dig — läkaren kan se till din helhetsbild och gå igenom de alternativ som passar dig.

Att bära på överskottsfett, särskilt runt magen, belastar gradvis hjärtat, blodkärlen och ämnesomsättningen. Med tiden ökar detta risken för tillstånd som typ 2-diabetes, högt blodtryck, hjärtsjukdom, sömnapné och ledbesvär. ^1,2
Det uppmuntrande är att risken inte är fast. Även små förändringar i kondition och midjeomfång kan avsevärt minska dessa risker, ofta innan talet på vågen ändras särskilt mycket. ²